Game over

Game over

Det blev ingen årskrönika

Idag har varit en dag för reflektion. Det är ju mest det jag ägnar mig åt nuförtiden. Tänker och funderar. Och Helena Bergström-grinar. Sitter på toa och orkar liksom inte resa mig. Sitter med mobilen i handen och surfar och orkar liksom inte gå där ifrån. Skrollar Fejsboken upp och ner i all jävla oändlighet. Sociala medier speglar inte vad folk ÄR utan vad folk VILL vara - det är tydligt. Men nu tänkte jag vara lite sann.

Jag stirrar på min murstock och tänker: - Vad fan hände? Vad hände? Här sitter jag år 2011 och har väl egnetligen aldrig varit mer olycklig. Och jag tänker inte ljuga om det. Jag tänker inte försöka spela. Det gör andra så bra. Shit i helvete vad de spelar och inte vågar vara sanna. Ni skulle bara veta.

Jag har tittat tillbaka i min egen blogg ikväll. Läst tillbaka. År 2007 och år 2008 har jag läst bitvis. Läs själva. Ni hittar ju alla 5898 inlägg och drygt 26 000 kommentarer där i rull-listen till höger. Det är en fucking bok ju.

Jag känner inte igen den personen som har skrivit de där texterna. Jag vet ju att det är jag. Eller det var jag. Det är inte jag längre. Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Jag trodde att allt det där skulle lösa sig när man passerade de trettio - men för mig har det inte gjort det. Det har bara blivit värre. Och värre. För att nu vara värst någonsin.

Så sitter jag där på toan och tänker samtidigt stirrar jag på min murstock. Inte ens murstocken glädjer mig mer. Och murstockar ska ni veta är något jag har varit jävligt förälskad i. Men inte längre. Jag är ett skal - och inne i mig är det tomt. Och det beror ju på en hel massa saker. Säkert har jag mig själv att skylla på många sätt - visst är det så. Man är sin egen lyckas smed säger man ju och jag är en skitdålig smed.

Det är tydligt. Skitjävlapissdålig faktiskt.

(Och varför texten är centrerad ibland och ibland inte har jag ingen jävla aning om. Och jag orkar inte rätta till det . Ooooooorka liksom. Orka.)

Senaste tiden har Mona varit en stöttepelare för mig. Hon har orkat lyssna på mig i timmar. Och vågar säga sanningar. Det är bra. För jag behöver höra sanningar. Hon har lyft mig när jag inte orkat gå. Jag har skrivit det förr - hon är som en storasyster för mig. Och psykolog.

Mona - you rock! Och tack för i höst. Jävlaskitpisshöst. Och några andra också. Har lyssnat och stöttat. Som fan. Men de har inga bloggar och var fan ska man länka då?

Och nu står jag här i min babyblå morgonrock som jag haft sedan 2006 dagen före det ska bli nytt år och inser att något drastiskt måste ske. För jag är inte jag längre. Anna finns inte kvar. Eller den Anna jag vill vara. Den Anna jag var. Och hur jag ska hitta Anna igen vet jag inte. Egentligen hade jag tänkt att skriva en årskrönika - men jag började och insåg att det inte kommer att sluta bra. För jag ljuger inte och det skapar massa problem. Jag skriver sanningar. Jobbigt, jobbigt.

Jag tror detta blir mitt sista inlägg i år. Imorgon ska jag ligga under min fina filt jag fick till jul och fortsätta mina reflektioner. Men ni - tack för att ni läst under 2011 - trots att det har varit en ganska trist blogg. Men bloggar speglar ju livet. Och det har varit lite trist här senaste tiden.

Så kan man säga.

Gott nytt år på er.

Bloggambitiös

Shit vad ambitiös man var. Eller jag i alla fall. Blogwise. Andra tider nu kan man säga. I år blir det nog ingen krönika. Fast man vet aldrig. Den som lever får se.

Vimmelmänniska

Bilder ja. Det kan ju vara underhållande.
Här vimlar jag med gitarrfolk. Kan snacka gitarrtugget. Not. Men jag är bra på att byta samtalsämne. Expert faktiskt.

Testning

Katt. Soffa. Wordfeud. Dagens aktivitet på annan ort. Inte ort kanske - men en annan del av Nacka.
Detta inlägg skriver jag mest för att kolla blidproblemet.

Kvällens googlingar

" Vasa bärgning" och "Gastric Bypass".

Kvällens Google-tema är väl typ "att rädda ett sjunkande eller redan förlist skepp".

På jobbet kan man ladda upp bilder

Så här kom alla julbilder i ett svep.
Kanske inte alla - men några.
Ser väl trevligt ut? Happy, happy, joy, joy! De andra var nog det iof. Mest jag som livskrisar. Speciellt i juletid. Men jag är bra på att spela spel för allas trevnad. En jävla tur det ska ni veta. I största allmänhet alltså att jag spelar spel för andras trevnad. Egentligen borde man kanske inte alls göra det. Men man gör ju det. Fast man borde fan inte. 2012 borde jag kanske ta och skita i det. Undra vad som händer då.

Ett trollspö

Det fick Alice i julklapp och det hade ju varit effektfullt att addera en bild på det nu också. Men det förvägrar Blogger mig. Förvägrar. Usch.
Hur som, trollspöt har jag vevat ett par gånger och uttalat Harry Potter-liknande saker. Inget har direkt hänt. Än. Men Harry tränar ju all the time. Så jag tänker träna mycket nu.
Fokus just nu är att trolla ner mig själv till gymmet. Svår trollspönöt att knäcka. Men det ska inte vara lätt har jag fått erfara.
Got to go - har trollformler att rabbla.

Saker jag googlar

"Hur man lättast förvandlar sig till en struts"

"Hur man förgör Blogger (Google) som inte låter mig lägga upp fler bilder"

"Sinnesrobönen"

Den sista kan ni googla också. Den är rätt vettig. Det övriga kan ni skita i för där får man inga bra svar. Alls.

Olika typer av ångest - utan bilder

Nu tjatar jag. Jag vet. Men bildproblematiken är överhängande. Har ett gäng bilder jag borde publicera med det är inte dessa jag fokuserar på nu - nä nu ville jag visa julbilder som sig bör. Man vill ju inte gå helt bananas i juletid. Nä, man håller sig till julbilder. Om. Man. Kunde.

Ikväll har jag tittat på film. Det är ju the shit att titta på film för att glömma allt som pågår runt. Min egen ångest.

Ikväll blev det Jägarna 2. Aj och oj vilket ångestperspektiv man får. Det kan ju vara bra för moi.

Och Norrland - fy fan vilken jävla ångest. Rå och riktig ångest. Det blir inte värre. Jo kanske i Farsta Centrum. Men annars inte. Ångest på olika sätt. Denna ångest. Har ni ångest eller?

Kan inte ladda upp bilder

Då kan man ju fan inte blogga. Utan bilder alltså. Blir ju skittråkigt. Ungefär som jul - skittråkigt. Vet fan inte hur jag går vidare nu. Alls faktiskt. Jävla skit. Jävla, jävla skit.

Det går inte att blogga upp bilder från mobilen

Konstigt. Men tur kanske. God jul.

Jul

Klappar inslagna i sista sekund. Vill bara sova. Inget annat. Sova och vakna runt den 10 januari. Men det går ju inte. Nä. God Jul.

Julmat

Riktigt bra prinskorv är ju jävligt gott. Sjukt gott. Jag ska fokusera på prinskorven i år. Och så klart sillen. Sillen är ju underbar. Jorå.

Toabild

Har ju inte kört en toabild på år. Det var ju min grej. Här har ni en. 33 år. Fylld av ångest på Bistro Jarl. Då kör vi! Shit vad patetiskt. I

Att döva det som gör typ lite ont

Gör man bäst på skumpa vid Stureplan. Visstdå!? ;-)
Är ni ens kvar här? Läser ni? Vilka är ni? Berätta! Bekräftelse sökes.

Två dagar till julafton

Vaknar upp. Känner mig sjuk som fan. Allt är som vanligt.

Klapp. Bra klapp. Världens bästa klapp.

Fick världens skönaste filt i julklapp av en samarbetspartner.
Jag vill aldrig mer göra något utan filten. Den har växt fast i mig. Gick fort.
Jag råkar gilla filtar.

En tung dag

Ett par tunga samtal. Ett par tårar. Eller jävligt många sådana. Helena Bergström-grinande you konw. Och så är det ju dags för jul. Skjut mig. Tränar på att le stelt. Det går så där. Har jag köpt några julklappar? Naturligtvis inte. Kommer jag orka det? Man måste ju. Man måste ju orka. Men hur gör man? HUR gör man? Oklart.
Fixade dock minijulbord hemma ikväll. För barnen. Det var inte så lugnt som det ser ut. Nejdå. Det var ett sjöslag. Otippat.

Jobbfrukost

Mitt i ett inferno av gamla kaffemuggar och annat skit. Icke trivsamt. Alls. Men god fruppe.

Julbord avklarat

Intogs i år på anrika herrklubben Sällskapet. Jag kände mig som en kaffeflicka. Kungen stirrade på mig.
Jag åt. Höll mig lugn och fin. Avböjde vidare aktivitet. Och åkte hem. Typ. Jag är ett föredöme. Eller smart. Orka mer drama liksom. Det är inte värt det. Eller?

Igår gala

Premiär för The Stig-Helmer Story. Fin film. Oväntad liksom. Sen efterfiesta på Café Opera. Nattsudd på Grand Hotell. Trevligt värre. Fast man blir trött av att premiärfesta. Jorå. Tro mig.

Nattsuddsostbricka på Grand.

Jag agerar mingelforograf

Grand

Toabild med bästa M

Café opera. Mycket synd har begåtts i dessa lokaler.

Igår sista BVC-besöket ever

Så är det nog.
Skönt på ett sätt. Lite sad på ett annat sätt.
Jaja - vad är väl en bebisbal på BVC?

Kort fråga från café opera

Vem ska bära hem Berra!?

Orka

Mitt sovrum orkade jag inte städa i. Det är lite som att sova i en krigszon. Muntert.

Enusgigantus

Pepparkaksbak har vi hunnit med också. Ser ju kanske mer ut som ett metaamfetaminlabb - men det är pepparkakabak. Jag lovar.

Barnen pyntade världens största en också som min vän har på baksidan. Tänk att den finns i Nacka liksom. Världens största en. Enusgigantus. Typ. Ba.

Nu får det räcka

Fjärde advent. Julfixat. Sent ska syndaren vakna.. Fixat enkom för barnens skull. Jag hade mest velat ligga under ett täcke i fosterställning och grinat. Men man biter ihop. För att man måste. Men nu får det räcka med julfix.
Alltså, jag kan glädjas med barnen men inom mig är det tungt nu. Och egentligen borde jag väl inte blotta min svaghet här för jag vet och jag ser att det finns de som läser här som just vill läsa dessa ord. Så här har ni dem. Jag är väldigt svag nu. Och vill mest grina.

Men att våga visa svaghet tyder väl på en viss styrka. Man får se det så. Enjoy!

Kidsen fick blommor i sitt rum.

Vid murstocken en amaryllis.

En förstor stjärna.

En julpimpad schäslong och en ouppackad Thailandsväska.

Vit jul i köket.

Vitt och silver. Bra.

Ser märkligt ut men vem fan bryr sig. Egentligen.

Och så granen. Lycka för barnen. Jag tänker mest på barren.

Jul, jul strålande jul

Fixat granen.
Fanny och Alexander-julen kan börja.
Lycka. Verkligen.

Godmoderpoäng

Skräddarsydda frukostbrickor till barnen. Några minus på att det är vitt bröd möjligen. Nu åka till en kär vän och baka pepparkakor med henne och hennes barn. Funtar på att fixa gran idag också.
9 godmoderpoäng av 10 skulle jag säga. Minus för vitt bröd. Hade varit full pott med något fullkornsskitabra från Gateau.

Penthouse

Barnbarnen har tagit paradfamiljealtaret i vardagsrummet. Min bror i lumpenmundering och jag i 8B har flyttats upp till övervåningen. Jag ser det som penthouse. Det känns lyxigt.

Det svarta fåret

Är hos mamma och pappa. Mamma piffar mycket i hemmet.
Hon har till och med Maria Montazami-tofsar. Och ett olivträd som hon håller vid liv. Hur hon gör det är en gåta. Eller hon har den i växthuset på sommaren och inne på vintern. Ett jävla hallå om olivträdet. De har ett familjealtare också. Märk väl att jag inte finns representerad. Det svarta fåret. Alltid. Ibland bra. Ibland inte så bra.

Reflektioner i Farsta

Idag har jag varit med Ronny och Lasse på boksignering i Farsta. Vad är det för jävla ställe Farsta Centrum!? Var i snitt en aspackad bänkalkis som passerade var femte minut. Det var örhängen i massor, ringar på alla fingrar, tribaltatueringar, mysdresser, naglar med bling-bling på. Det hela var obehagligt.
Polisen var där också och ledde ut alkis efter alkis.
Sen skjutsade jag Lasse till Centralstationen och Ronny till sitt hem. Tur för mig att jag inte smällde. Efter alla onda tankar om Farstaborna kunde Gud faktiskt ha velat straffa mig med en krock. Med Lasse Åberg och Ronny Svensson i bilen. Det hade varit jobbigt.