
Klockan 09.00 var jag på gymmet. Det kändes lite hysteriskt. Spinning. Instruktören tyckte jag spände axlarna och gick av sin instruktörscykel och gick ner till mig där jag satt och flåsade längst ner i mörka hörnet. Han liksom tryckte ner mina axlar och alla kollade bak på axelmongot längst bak. Hur han ens kunde se att mina axlar var spända från det avståndet är en gåta. Men jag ville vråla:
- Klart som faaaaaaan mina axlar är spända om jag har infunnit mig på gymmet fucking 09.00 en lördagsmorgon och gått in i en svettig spinningsal och dessförinnan lyckats få med två galna kids och lämnat in dem i lekrummet. Klart som fan att jag har spända axlar! Det är lindrigt och jag är nöjd med deeeeeet!!!

Sen, efter sushilunch på köpcentret, drog vi på öppet hus på brandstationen.

Det fanns något för alla. Även mamman. Harkel. Och korv hade de brandmännen. Varmkorv till bra pris. Gott med korv ibland.

Och sen hedrade vi de som fattas oss. Det suger att folk dör. Jag hatar det och är rädd för det. Ska det vara så? Kan man komma undan liemannen. Kom gärna med förslag på hur man lurar den där jäveln.