Så var helgen över.
Fingret är läkt och i nuläget får man vara
jävligt nöjd med det.
Infektionen har i alla fall läkt ut men fingret ser helt galet
snubbigt ut - men ett par dagar så är säkert det bra också.
Imorgon börjar sonen skolan. Upprop. Det gick så fort detta. Det gick i en rasande fart att mina bebisar blev stora och allt blev som det blev. Jag har inte hängt med alls. Är som i någon nollfas just nu. Liksom flyter bara med i livet och gör det jag måste göra. Jag gör det som förväntas av mig att man ska göra för att verka hyfsat normal. Inte mycket mer. Nu står hösten och lurar runt hörnet och i mig lurar ständig oro för vad framtiden har eller inte har att erbjuda. Jag måste ta mig ur detta. Detta obehag. Och denna oro.
Hur man gör det känns ganska oklart så jag flyter vidare på denna resa med okänt mål tills jag kommer på hur man blir sjukt
jävla lycklig. Kanske har ni svaret, om så är fallet får ni mer än gärna dela med er av det i
kommentarsfältet.Nu tittar jag på debatt mellan SD
och FI
. Pest eller kolera lite
va? Och inte särskilt upplyftande. De är så arga. Så arga.