Nu har jag målat naglarna röda.
Jag har sytt i en knapp i en kavaj. Jag är mycket dålig på att sy. Mycket dålig.
Jag har jobbat bort det sista efter dagens möten och förberedelser.
Jag har hängt en maskin vittvätt.
Jag har kletat in mig med brun utan sol.
Jag har packat corporatekläder, slampstövlar och paljettplagg.
Imorgon mönstrar Matros Kaos på igen.
Jobbgrejer. Privat åker jag aldrig igen har jag ju sagt.
Och som vanligt. Mobilbloggen brukar paja ur på Ålandshav. Jag är mycket glad för det.
På torsdag flyger jag hem efter ateljebesök, lunch för 40 personer och ett möte på flygplatsen. Så gör en rutinerad Matros.
Skepp o hoj vänner!
Fan, minns ni den där fina tröjan jag fick? En av tjejerna som skickade den kom fram till mig i lördags och hälsade. Jävligt trevligt faktisk - det mindre trevliga i dessa situationer är att jag blir lite fåordig och rätt spattig. Jag beter mig lite märkligt. Som en person som inte har alla hästar hemma ni vet. Lite lätt förvirrad och skamsen. Det känns ju lite som om folk måste tro att jag är rätt nuts när de har "lärt känna" mig genom att läsa min blogg och det är det som far genom min lilla hjärna vid dessa tillfällen. Fast jag är ju rätt nuts egentligen. Fast man vill ju mörka det. Fast det är ju svårt om man har det utgångsläget - lärt-känna-genom-blogg-läget.
Nä. För att verkligen göra denna måndag fullständigt meningslös är det väl lika bra att kolla på det där Ullared-programmet på Femman. Jo. Sen får man gå och lägga sig va? Eller sen vill man inget annat än att gå och lägga sig va?
Har tv:n något annat i sitt sköte månne?
Igår var verkligen ingen produktiv dag. Nä, men alla dagar kan ju inte vara det. Men lördag var kul. Först en fantastisk föreställning med Peter och lite senare även Frans. En helt otroligt rolig föreställning som jag rekommenderar alla att se.
Sen blev jag full. Det var gött då, inte på söndagen.
Idag var det jobb igen. Jag jobbade och såg jävligt viktig ut. Ni förstår, på onsdag har vi ett stort jävla möte. Femtio kunder och partners som ska luncha, presentera, workshop:a, äta middag och sen dricka sig fulla. Äta frukost, besöka en författarinnas atelje och sen luncha igen. Jag håller i allt. Men det går bra. Eller det måste gå bra.
Fan. Vet ni?! Jag har fått något virus. Ont i huvudet och torr i munnen och det som är städdag i området idag. Attans. Attans.
Kollar på svennebantv. Idol så klart. Barnen har fått fredagsglass. De hoppar i soffan. Jag försöker parera. Gång på gång landar treåringen på min onda sprutskadade arm. Jag skriker till. Barnen tystnar en sekund - sen börjar hoppandet igen. Hoppandet och klättrandet. Jag sitter mitt i det och är apatisk och tänker att jag är en jävla skitmorsa som inte har pli på ungarna. Men barn är barn och barn hoppar och klättrar. Det är liksom deras grej. Ett jävla hoppande och klättrande år efter år. Och jag orkar inte tjata, för jag är så trött på mitt tjat. Jag är trött på min förbannade röst. Min tjatiga jävla röst som upprepar samma ord gång på gång i samma tonläge. Ganska lungt tonlägen men på gränsen till att brista. Imorgon ska jag ut med min vännina. Jag tror aldrig att jag har längtat så mycket. Jag känner mig slagen. En slagen mammasoldat som behöver frisedel.
Detta var en fin fin föreställning. Det var roligt. Jag satt längst fram. Jag fick svettdroppar från skådespelarna på mig. Dock inte Brolles tyvärr. Han var rätt torr. Svettades inte jättemycket. Jag har lite nackspärr efter ha suttit på första raden men armen där sprutan sattes i förrgår gör ondare så det tar liksom ut Brolle Holly-nackspärren.
Brolle var foxy. Något tanig. Men foxy ändå. Faktiskt så pass foxy att jag tänka mig att byta ut mitt nuvarande skrivbordsunderlägg mot honom. Jag ska suga på karamellen så får vi se.
Nu ska jag piffa till mig och åka och kolla på Brolle Holly och Sharpan.
Spännande! Spännande!
Inlägg
Alla kommentarer
